Archive for the ‘Arbetslöshet’ Category

Falköping!

Saturday, March 10th, 2007

I förrgÃ¥r var jag i Falköping. Hela dagen faktiskt. Först var jag och sökte jobb hos ett biologiföretag och sedan var jag pÃ¥ teatern och sÃ¥g “Gammal är äldst” med Babben, Adde och Lennie.

En fundering som genast dyker upp i huvudet inför en sÃ¥dan dag är ju det där med dresscode. Man kan väl inte gÃ¥ pÃ¥ teatern och se ut som en biolog? Fast Ã¥ andra sidan kanske det är en fördel att se ut som en biolog när man söker jobb som just det. Klurigt. Det blev en feg kompromiss som inte stack ut Ã¥t nÃ¥got hÃ¥ll. (Innan jag gick till teatern stoppade jag undan min Buff och plockade fram min “Babbknapp”.)

Intervjun gick bra, fast lite nervöst var det ju såklart. Vi drack te och pratade om kransalger. Det verkar vara ett intressant jobb och en trevlig arbetsplats. Jag hoppas jag får jobba där. Jag lämnade mitt brev, CV och kopior på exjobbet och lite annat som jag har skrivit om kransalger. Jag har jobbat med det där brevet och CV:t så länge nu så det kändes skönt att bli av med det. Det blir ju ändå aldrig helt perfekt hur mycket man än korrekturläser och finputsar. När jag gick därifrån kände jag mig helt väck.

De följande timmarna hade jag tråååkigt. Ingen idé att åka hem emellan men ändå alldeles för lång tid att göra ingenting i ett småregnigt Falköping. Jag åt lunch i över en timma och sedan gick jag väldigt långsamma promenader i kvarteren runt teatern.

När det väl blev dags för show så var det i alla fall helt klart värt den långa väntan. De var verkligen jätteroliga alla tre. I särklass roligast var när en ung fotograf med en liten fånig digitalkamera sprang omkring där framme och fotade Babben. Med blixt. Lite störande tyckte jag. Babben, som var mitt i ett resonemang, avbröt sig plötsligt, böjde sig fram mot fotografen och med ett sa med ett jätteleende:
Heeej. Är du från en tidning?
Varför har du ingen hammarblixt då?
Är det en liten fattig tidning?
Falköpings annonsblad?
Hela tiden med sitt största leende. Killen knäppte ett par bilder och gick sedan.

Skratt-terapi. Det var precis vad jag behövde!

PÃ¥ onsdag

Friday, March 2nd, 2007

Nu har jag äntligen ringt till det där företaget där jag skulle vilja jobba. Jag ska åka dit på onsdag och träffa chefen. På kvällen ska jag fira/trösta mig med Gammal är äldst (Babben Larsson, Adde Malmberg och Lennie Norman)

Det känns som det kan bli en händelserik dag. På onsdag!

Kransalger!

Thursday, February 15th, 2007

KransalgerTack alla ni som har tipsat mig om artikeln i gårdagens SN. (Tack, nu räcker det. Jag har sett den.) Undrar hur många som läste den artikeln och tänkte på mig. . .

Det var nÃ¥got sÃ¥ ovanligt som en artikel om kransalger i lokaltidningen. Ni som känner mig vet ju att det är kransalger som är “min grej”.

Kransalger tillhör grönalgerna och är den grupp bland algerna som är närmast släkt med kärlväxterna (eller kort och gott “växterna” för er icke-biologer). I Sverige finns 34 arter. De flesta växer i sjöar i omrÃ¥den med kalkrik berggrund. NÃ¥gra växer i ett akvarium i mitt kök.

Ovanligt mycket kransalger i Vallesjöarna
Vallesjöarna är unika. En färsk rapport visar att de har en ovanligt stor artrikedom av kransalger.
- Det är väldigt speciellt att hitta så många arter som vi har gjort här, säger Tina Kyrkander, sötvattensbiolog.

Sedan berättar de lite om vad kransalger är för något, varför de är viktiga och att det behövs mer kunskap om dem. De skriver också att det i år har utlysts ett nationellt åtgärdsprogram för kransalger.

Nu sitter jag här och knåpar ihop ett brev med tillhörande CV som jag tänkte lämna till företaget som har gjort undersökningen. Ifall de skulle kunna ha något litet jobb åt mig. Är det någon som ska jobba med kransalger så är det ju jag, eller hur?

PS. Jag har fortfarande inte fått något svar angående kransalgen jag hittade i Lake Bunyonyi i Uganda. Jag skickade ju den till kransalgsgurun i Tyskland, men hon kunde inte artbestämma den så hon har nu skickat den vidare till någon annan. DS.

Jobb-forum

Tuesday, February 13th, 2007

Idag ska jag dit igen. Tre långa timmar ska jag genomlida. Jag ska låtsas att jag gör något vettigt och så ska jag svara på frågor om varför jag inte har gjort allt det där som jag inte har gjort. Jag känner mig som ett barn som inte har gjort läxan.

Men jag har en idé. En idé som visserligen inte är särskilt realistisk, men som i alla fall ger mig något att tänka på medan jag är fysiskt närvarande på Arbetsförmedlingen.

Jaha…

Monday, January 29th, 2007

… sÃ¥ var man hemma igen dÃ¥. Helt värdelöst var det. Jag är sÃ¥ trött pÃ¥ att berätta om min situation för människor som ändÃ¥ inte förstÃ¥r vad jag pratar om. Som behandlar mig som om jag vore dum i huvudet. Det finns ju faktiskt en bra arbetsförmedlare. En som förstÃ¥r hur jag tänker och som det känns bra att prata med. Varför mÃ¥ste jag dÃ¥ träffa en massa andra puckon och berätta mitt livs historia om och om igen?

Jag var på ganska bra humör tidigare idag men det gick över.

Vad jag behöver (förutom ett jobb såklart) är en hobby eller ett projekt av något slag. Något som känns meningsfullt och intressant och som kräver lite tankeverksamhet. För att hålla hjärnan igång. Som ett sätt att hålla humöret och självförtroendet på hyfsad nivå trots att jag går den här dum-i-huvet-kursen. Men det är inte så lätt att hitta på nåt sådär på beställning.

Nu ska jag äta en semla och titta på Maggie-filmer tillsammans med min katt.

Existerar intelligent liv på Arbetsförmedlingen?

Monday, January 29th, 2007

Jag går på kurs. En sån där dum-i-huvet-kurs på Arbetsförmedlingen. Om en lite stund ska jag dit för ett personligt samtal med en snubbe som jag inte har träffat förut. Jag är inte sådär överdrivet entusiastisk, men visst, jag kan väl prata med honom lite. Så har han jobb en stund.

Lyssnar på glad musik och laddar upp med positiva tankar för att inte ramla ner i ett svart hål sedan.

Räcker verkligen 470 kronor hela månaden?

Friday, January 27th, 2006

Igår var det alfakassans utbetalningsdag. Som vanligt fick jag en specifikation över ersättning med posten. Vad som däremot inte riktigt var som vanligt var att det stod utbetalt: 0,00. Noll kronor!!! Att jag inte skulle få lika mycket som vanligt var jag beredd på eftersom jag var i Uganda en stor del av den ersättningsperioden och alltså inte räknades som arbetssökande då (fast det var just det jag var. Se nästa post som kommer snart), men noll kronor var lite väl snålt tycker jag. Jag anmälde ju mig på arbetsförmedlingen direkt när jag kom hem så lite a-kassa har jag faktiskt rätt till.

Irriterad och smått oroad ringde jag till alfakassan. Det är många som ringer just nu. . . Jag ringde igen. . . och igen. . . Sjätte gången lyckades jag äntligen kvalificera mig till en plats i deras telefonkö. Plats 28, närmare bestämt.

Av nÃ¥gon anledning sÃ¥ hade jag blivit registrerad som förhindrad, inte bara när jag var bortrest utan varenda dag! Klart att man inte fÃ¥r nÃ¥gra pengar dÃ¥. OK, förhindrad byttes mot arbetslös för tiden dÃ¥ jag var hemma och dÃ¥ blev resultatet att jag skulle fÃ¥ ersättning för tvÃ¥ (!) dagar. NÃ¥gon gÃ¥ng under första halvan av februari ska jag fÃ¥ 470 kronor. Visst, 470 är ju bättre än noll, men räcker verkligen 470 kronor hela mÃ¥naden? Visserligen är jag bra pÃ¥ att snÃ¥la, men jag tror ändÃ¥ inte att jag kan fÃ¥ 470 kronor att räcka till hyran, de andra räkningarna, mat för hela mÃ¥naden etc. Förresten sÃ¥ ska räkningarna vara betalda vid mÃ¥nadsskiftet inte “nÃ¥gon gÃ¥ng i februari”.

Det visade sig att det verkliga problemet var att alfakassan hade spärrat mina utbetalningar från och med vecka 52. Ursäkta mig, men om alfakassan spärrar mina utbetalningar så skulle jag gärna vilja veta det. Om det inte är för mycket begärt så skulle jag också gärna vilja veta varför.

Det var sÃ¥här: För ett nÃ¥gra mÃ¥nader sedan fick jag ett brev där det stod att eftersom jag hade arbetat “regelbundet” (tre dagar i maj och tvÃ¥ dagar i oktober) sÃ¥ skulle jag skicka in ett intyg. Jag skaffade blanketten och märkte väldigt snart att den inte alls gällde min situation. PÃ¥ de flesta frÃ¥gorna var det inget av alternativen som passade. Det var helt omöjligt att fylla i den. Jag skrev istället ett brev där jag förklarade varför jag inte kunde fylla i blanketten och sÃ¥ skrev jag var jag hade arbetat, vad jag hade gjort, hur mycket jag fÃ¥tt betalt etc. Sedan hörde jag inget mera frÃ¥n alfakassan och naiv som jag är sÃ¥ trodde jag att allt var bra. Nu visar det sig emellertid att sÃ¥ inte är fallet, utan de har helt enkelt tagit emot mitt brev, slängt det i papperskorgen och spärrat mina utbetalningar eftersom jag inte har skickat in intyget. Utan att tala om det för mig.

Så nu är jag tillbaka där jag började. Om jag inte fyller i blanketten så får jag inga pengar och jag vet verkligen inte hur jag ska kunna fylla i den. Fast det kanske inte är så noga. Det kanske är som med alla papper man måste fylla i när man passerar en gränskontroll i Östafrika. Det är väldigt viktigt att man fyller i dem men vad man skriver spelar ingen roll alls. Vi får väl hoppas att det är så i alla fall.

Följande citat från Liftarens guide till galaxen har naturligtvis ingenting med alfakassans personal att göra.

“Vogonerna är ett av de obehagligaste släktena i galaxen - inte precis onda, men utrustade med ett uselt humör, byrÃ¥kratiska, beskäftiga och känslokalla. De skulle inte lyfta ett finger för att rädda sina egna mormödrar undan den Dreglande DÃ¥rfinken pÃ¥ Traal utan att först ha fÃ¥tt en beställningsorder i tre exemplar som sänts in, Ã¥tersänts, gÃ¥tt ut pÃ¥ remiss, gÃ¥tt förlorad, Ã¥terfunnits, underställts allmänheten, komposterats och därefter Ã¥terfunnits i form av braständare.”