Melodi: “Sommarvisa” av Astrid Lindgren och Georg Riedel
Text: Hannah och Sigyn
I Nävekvarn det föddes, en mörk och kulen kväll,
en liten, liten Eva som blev Miss Decibell.
Hon lekte med kusinen mest varenda da’
och sedan kom ju mopsen, som var sÃ¥ väldigt gla’.
På teve såg hon Fillie och blev nog helt besatt,
för sen på Mose backe fick Eva lite fnatt.
Teatern och musiken var Evas stora grej
till dess hon såg på KF, blev klubbad av en tjej.
Av kärleken till Patsy, hon reste långt, långt bort
att söka efter henne, i Melbourne blev en sport.
Till Sverige nÃ¥dde ryktet att Eva poppis va’,
blev jagad utav Mervin och matad med chokla’.
Hon mötte aldrig Patsy, besvikelse det var,
men minnet av Miss Kuring, det har hon alltid kvar.
På forumet var ryktet om resan vida känt
och vi ville höra om allt som hade hänt.
Den första gång vi möttes, i Uppsala på fest,
vi blev då livstidsvänner och det betyder mest.
Och sommaren som följde, sÃ¥ intensiva da’r!
Vaggeryd och Nybro; Pride och trash det var.
Vi pratade sÃ¥ länge undulaten hängde me’,
det undrades rätt ofta; var vi fyra eller tre?
När sommaren var liden och nästan tagit slut
ur Diana-garderoben, Eva nu kom ut.
Hos Ragnar har vi fikat och besökt hans toalett.
Hos Sigyn har vi träffats, att ta sig dit är lätt.
Vi hörs nog ofta sjunga på gator och på torg
och utanför en kyrka, till polisens stora sorg.
Med colans hjälp vi har hållt oss vakna mången natt,
men trots vi varit trötta, vi fått oss många skratt.
Den felbokade resan till Melbourne med en bög
blev inställd och till London, med Sigyn då de flög.
Och då hon senast åkte på nördig fesival,
Diana dök ej upp då, och Eva föll i kval.
Vi alla nu har lärt oss att Eva resa vill,
men åka utan Kristian, det måste hon se till.
Att Eva är pervers har hon redan skrikit ut,
men när hon prata’ gröt, även Nina slog bakut.
Som straff bestämde Nina: “Ditt namn ska nu bli bytt!”,
att Eva kallas Pucky, det är ju inget nytt.
Och Hannah sedan drömde om Evas tokeri
att Eva gömt Miss Ellie bakom sitt draperi.
På möhippa för Hannah, vi gick på kinakrog.
Av den väna Evas ögon fick kypar’n aldrig nog.
Sen bar det av till bröllop och Eva hon var gäst,
utan hennes sånger, det blivit sämre fest.
Och Hannahs lillasyster, hon frågade rätt snart:
“Dina röda stövlar, de hoppas jag du spart?”
På Tjoffs konsert i Stockholm, Eva var nervös.
Synd var att hans syster med sin frånvaro lös.
Och Nalle han var hemma när vi knacka’ pÃ¥,
Nina, hon fick vänta och valde då att gå.
Bekännelsernas afton, en natt vi minnas skall,
öppna garderober och känslor uti svall.
63:ans forum, det rymmer relevans,
alla våra stora där finns uti sin glans.
Ja, många järn i elden, det har vår egen tjej;
mossgrön konst, den passar nog bäst om du är gay.
Och Evas alla bloggar, de kommer och de går,
vi kan nog bara hoppas att denna nu består.
När nu du har fyllt 30, vi alla samlats här
så vi kan berätta att vi har dig kär.
Ty du har varit med oss i tårar och i skratt,
på de soligaste dagar och i den mörka natt.
Du aldrig nånsin sviker, du finns där jämt för oss.
Att vänner vi ska vara, är självklart, det förstås.
