Johannas blogg

I måndags var jag och fikade med Åsa. Visserligen hade jag inte sovit någonting på natten innan så jag var ganska väck, men ibland kan det vara en fördel att inte riktigt tänka klart när man ska prata om livet och framtiden och sånt där. Man får liksom nya och oväntade idéer då. Tack Åsa för fikat och pratstunden, det var precis vad jag behövde!

När vi hade satt oss till rätta på Rådhuskonditoriet med varsin varm choklad så sa Åsa plötsligt: Det är en damstrumpa i min choklad. Vi skrattade. Inget mer behövde sägas. Båda visste att vi tänkte på samma sak.

Det där med damstrumpan i chokladen och en hel del andra knäppigheter finns samlade i min citatbok. 303 citat utan förklaringar är den officiella titeln pÃ¥ denna slitna lilla anteckningsbok som egentligen “bara” innehÃ¥ller 241 citat, nedskrivna 1992-96. IgÃ¥r tog jag fram den och Ã¥terupplevde nÃ¥gra Ã¥r av mitt liv. Här är nÃ¥gra av guldkornen:

Det var den sämsta gröt du någonsin lagat. (Micke P)
Så stod det inte i manus . . . Fast i och för sig så hade han ju rätt. För mig tog det flera år innan jag klarade att äta gröt igen efter den upplevelsen. Det var för övrigt Torsten som hade kokat gröten.

Har alla blivit som Micke P, eller? (Caroline)

Jag ser inte mina elever som fyror eller femmor . . .
- jag ser dem som prickar.
Sonny har sitt eget betygsystem . . .

Tänk att Sara skulle bli orsak till världens undergång. (Leif S)
Sara drog bestämt i den stora världskartan för att den skulle åka upp, men istället åkte den NER! Lossnade helt från taket och ramlade ner.

Alla nationalitetsord skrivs med stort S. (Ingemar B)

Tjugo små barn från 9c åkte till Stockholm och så var de bara tre.
Efter bara tio minuter i Stockholm hade två elever kommit bort men Sonny tog det med ro

Ja, det finns tåg i Österrike men nu var det ju städer vi pratade om. (Ingrid W) Josef föreslog Innsbrück

Panik, panik, miljöteknik! (Emma)
Vår lärare levde med vanföreställningen att en väl påläst elev kunde fånga ett poäng i minuten på ett prov. Visst det kanske är så om det gäller kryssfrågor eller enstaka ord som svar, men beskriv och förklara 5p. Inte en chans.

Och till sist några klassiska Agneta-citat:

En hustru som slår sin man håller sig rask och rörlig.

Do you want a Läkerol?

Tänk på det, flickor.
Nöj er aldrig med något som är mindre än 12,8
12,8 cm är tydligen genomsnittsstorleken

I’m an odd character, you know.
Ja, vi vet.

Nu när jag sitter här och skriver det här inlägget så slår det mig att jag faktiskt saknar Agneta. Visst har jag varit arg på henne många gånger, men hon var faktiskt ganska rolig, även om man inte alltid fattade det när man var 17. Sedan studenten så har jag träffat henne två eller tre gånger. Senaste gången var faktiskt bara några månader sedan. Hon dök upp helt oväntat på en fotoutställning där jag hade med några bilder. Hon stannade till vid en av mina och så sa hon: den där ser ut som nåt Leif skulle ha tagit.

Jag ska nu berätta om två kvinnor. Båda är starka och självständiga, vet vad de vill och satsar 200% för att lyckas. De lever var sitt liv, i var sin värld och vet inte om varandras existens. Ni kommer nog snart förstå vilka jag menar, men för ordningens skull kan vi väl kalla dem P och A. P lever i forskningsvärlden och A i den så kallade verkligheten.

Jag träffade P 1999 och jag gillade henne inte. Jag ville inte ha något mer med henne att göra men drygt ett år senare gjorde omständigheterna att jag var tvungen att träffa henne i alla fall. Ju mer jag lärde känna henne desto mer tyckte jag om henne, och jag tyckte det var jobbigt att alla de andra var gnälliga och negativa till allt hon sa och gjorde. Vi gjorde två resor och konflikterna blev löjligt stora. Sista dagen urartade allt i ett riktigt jättebråk och det var bara jag som var på P:s sida, något som inte direkt gjorde mig särskilt populär i gruppen.

Efter det var det meningen att jag skulle gå en kurs tillsammans med stora delar av samma grupp. Diskussionerna och skitsnacket fortsatte. Jag orkade inte med det utan hoppade av. Istället gjorde jag praktik, och gissa vem som blev min handledare. Just det, P. Mer eller mindre av en slump blev det ett projekt om kransalger, något som har följt mig ända sedan dess. Praktiktiden blev mycket bättre än jag vågat föreställa mig. Vi jobbade jättebra tillsammans, hade hysteriskt kul och lärde känna varandra ganska bra. Redan första helgen blev jag bjuden hem till P på fest och snart var jag en i gänget. Praktiken tog slut men jag stannade kvar. Under de följande åren gjorde jag ett antal projekt både som del av min utbildning och som sommarjobb. Allt gick som på räls. Jag var P:s favorit och när drömjobbet skulle bli ledigt så var det nästan självklart att det skulle bli mitt.

Sedan hände något. Jag vet inte riktigt vad, varför eller ens när. Jag var inte längre P:s favorit. Hon hade inte längre tid att prata med mig. Jag försökte hitta på orsaker att gå dit men till slut gick det inte längre. Hela min framtid föll platt. Så småningom flyttade jag till en annan stad, började ett nytt liv, inriktade mig på ett annat yrke.

Jag träffade A första gången 2003 och jag gillade henne inte. Hon var inte alls den jag hade förväntat mig och jag ville inte ha något mer med henne att göra. Två år senare träffade jag henne igen och allt var helt annorlunda. Kanske var det mest jag som hade förändrats, jag vet inte. Nästa dag ringde jag henne och vi pratade tills pengarna i mobilen tog slut. Vi lärde känna varandra på en resa och jag tog hennes parti mot gnällspikarna. Nu ska jag snart börja som praktikant och det känns som om jag redan vet vad som kommer att hända härnäst.

Allt jag vill skriva i min dagbok står redan i en gammal. Alla tankar, alla känslor är de samma. Det är som två filmatiseringar av samma bok; det är andra människor, andra platser, men handlingen är den samma. Undrar om slutet också blir det samma.

Behind every successful man there’s always a gifted woman.
Behind every gifted woman there’s often a rather talented cat.