… sÃ¥ var man hemma igen dÃ¥. Helt värdelöst var det. Jag är sÃ¥ trött pÃ¥ att berätta om min situation för människor som ändÃ¥ inte förstÃ¥r vad jag pratar om. Som behandlar mig som om jag vore dum i huvudet. Det finns ju faktiskt en bra arbetsförmedlare. En som förstÃ¥r hur jag tänker och som det känns bra att prata med. Varför mÃ¥ste jag dÃ¥ träffa en massa andra puckon och berätta mitt livs historia om och om igen?
Jag var på ganska bra humör tidigare idag men det gick över.
Vad jag behöver (förutom ett jobb såklart) är en hobby eller ett projekt av något slag. Något som känns meningsfullt och intressant och som kräver lite tankeverksamhet. För att hålla hjärnan igång. Som ett sätt att hålla humöret och självförtroendet på hyfsad nivå trots att jag går den här dum-i-huvet-kursen. Men det är inte så lätt att hitta på nåt sådär på beställning.
Nu ska jag äta en semla och titta på Maggie-filmer tillsammans med min katt.
