Hela gänget
Den traditionsenliga kullerbyttan framför Emily
OK Sara, här kommer Marilyn-bilderna också:
Marilyn
Oj då. Jag hittade visst några till:
Sara poserar. Foto: Nina Hellman
Sara och Sprutan
Centralen
Nu har jag faktiskt inga fler.
Telefonen ringde igen
Jag skyndade dit
Ovisshet
Väntan
Sudoku
Väntan
Frustration
Väntan
Huvudvärk
Hemma igen
Jag fick ett litet paket från Proffskopia idag. Jag blev naturligtvis jätteglad att bilderna från KF-träffen kom så snabbt. Ända tills jag slet upp paketet och hittade bilder på tuppar och barn. Jag har fått någon annans bilder. Och ännu värre: någon annan har fått mina bilder!
Det är väl typiskt att det skulle hända just nu. Proffskopia har framkallat 150-200 rullar åt mig och aldrig klantat sig förut. Jag slängde mig på telefonen och berättade vad som hänt och killen på labbet konstaterade att det nog hade skett en förväxling. Ja, vad skulle han säga?
Jag har skickat tillbaka bilderna jag fick och bifogat en beskrivning av bilderna på min rulle. (Hur beskriver man bilder man aldrig har sett?) Så nu är det bara att hålla tummarna!
Min mormor har varit sjuk länge. I morse ringde en sjuksköterska och sa att det nog var bäst om vi kom dit nu. Så vi har suttit där och vakat hela dagen. Släktingar kom från Älmhult och Kungsbacka. Vi väntar på det oundvikliga och fast alla vet vad vi väntar på så är det ingen som vågar säga det rent ut. Nåja, det verkar inte som om något kommer hända inatt i alla fall så vi åkte hem för att få lite sömn.
Förkyld är jag dessutom.
I onsdags Ã¥kte jag till Stockholm och träffade Uppsala-maffian (och nÃ¥gra till) igen efter alldeles för lÃ¥ng tid. Vi träffades för att vi tycker om samma TV-serie, men har upptäckt att vi har mÃ¥nga andra och mycket mer intressanta saker gemensamt. Nina kallade den kvällen “bekännelsernas afton” och jag kan bara hÃ¥lla med om att det är en mycket passande beskrivning. För mig speciellt klockan 3:30.
Jag blir alldeles rörd när jag tänker pÃ¥ att det finns människor som jag bara hade träffat en eller tvÃ¥ gÃ¥nger IRL tidigare, men ändÃ¥ kan känna mig sÃ¥ bekväm med att jag utan vidare berättar allt möjligt. Jag berättade “det där”. Jag berättade om Leif och om tokiga tanter i kronologisk ordning (nÃ¥gra hade Ã¥kt dÃ¥). De andra berättade sina historier. Och ingen tycker att nÃ¥gon är konstig. I Uppsala-maffian är vi alla “normala”.
Jag förstår det nu. Det är NI som är mitt gäng.
Fler bloggar på samma tema:
Bekännelsernas afton
En hel natt av överraskningar
Kärlek, bekännelser och nattsudd
Ã…terträff för “Uppsalagänget”
Jag har varit pÃ¥ middag med Gänget. Det var verkligen roligt att träffa “flickorna frÃ¥n förr” igen. Förr var vi oskiljaktliga men nu träffas vi inte sÃ¥ ofta längre. NÃ¥gra av dem har jag faktiskt inte träffat pÃ¥ flera Ã¥r och det var sju Ã¥r sedan vi träffades alla pÃ¥ en gÃ¥ng senast.
Alla har blivit så vuxna, men ändå känns allt som vanligt när vi träffas. Vi har ju växt upp tillsammans och vi delar så många minnen. Egentligen har vi inte så mycket gemensamt längre, men det är ändå roligt att hålla kontakten lite. Det var ett bra initiativ, Caroline!
Imorgon ska jag träffa “Uppsalamaffian” igen till minne av den första KF-forumsfesten som hölls hemma hos mig för drygt tre Ã¥r sedan. Det är inte klokt vad tiden gÃ¥r.
Moa har visserligen en egen vattenskål, men hon dricker hellre från kranen. Mycket fräschare!
Blåsippan ute i backarna står.
Snigeln han säger att nu är det vår.
Idag har det varit en fotodag och imorgon blir det nog en till. Nu ska jag duscha och sedan ska jag koka grönsakssoppa.
På påskafton öppnar vår fotoutställning på Aspö Café i Skövde. Ifall ni skulle råka ha vägarna förbi. . .
You are currently browsing the Johannas blogg blog archives for April, 2007.
