â€Babben fanclubâ€, dvs Rajat och jag, har haft lite otur när det gäller att träffa Babben. Särskilt Rajat som inte har lyckats träffa eller ens se henne i verkligheten en enda gÃ¥ng. Trots att vi har försökt flera gÃ¥nger. Därför vÃ¥gade vi inte riktigt tro det när vi styrde kosan mot Göteborg för att träffas över en lunch.
Med pÃ¥ tÃ¥get var mina kollegor som skulle pÃ¥ â€utvecklingsdagâ€. Det kändes otroligt bra att bara sitta kvar när de klev av i Herrljunga. Jag har varit pÃ¥ sÃ¥dana dagar förut. Aldrig mer.

En förväntansfull tigerspårare mötte mig på stationen och vi begav oss mot akvarieaffären. Vi tittade på alla fiskarna och köpte lite smått och gott till Rut, min tama ruda. En så söt liten guldfisk såg vi också. Den var så fin med sin diskret gråaktiga guldfärg och den var helt ensam i ett stort stim färgglada och spräckliga koi. Lite lik en ruda men lite smalare och lite mer uppnosig. Jag ångrar att jag inte köpte den. Den skulle säkert kunna trivas i samma miljö som en ruda.
Bland alla högljutt bubblande akvarier ringde vi Babben. Vi hade inte bestämt någon tid utan bara sagt att vi skulle höras på fredag förmiddag. Nu är det fredag förmiddag, tänkte vi och ringde henne. Telefonsvarare.

Vi hittade en indisk mataffär, där vi sedan tillbringade en lång stund samtidigt som vi började undra varför Babben inte hörde av sig. Tänk om hon fått förhinder. Tänk om hon har fått vinterkräksjukan igen. Tänk om Rajats otur fortfarande håller i sig. När hon äntligen ringde så hoppade vi högt båda två. Tid och plats bestämdes. Rajat sprang och köpte ett kort till henne och bad mig bokstavera ä-n-t-l-i-g-e-n-!
Vi träffades utanför Babbens favoritrestaurang. Kvinnan bakom disken log mot oss när vi kom in. Babben beställde och kvinnan log fortfarande. Lite mer av det ena, lite mindre av det andra? Visst, det kan vi ordna. Självklart. Men när Babben vände ryggen till slutade hon att le och upplyste oss om att vid lunchtid så är det lunchmenyn som gäller. Men eftersom vi var i samma sällskap som Babben och eftersom det skulle betalas tillsammans så kunde vi också få beställa samma som Babben. Ja, det var faktiskt bäst om vi valde samma eftersom de ändå skulle laga det. Så det gjorde vi. Wokad kyckling fick det bli. Jag blev lite tårögd och snörvlig av den. Rajat hällde chili på sin.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och aldrig har väl en och en halv timma gÃ¥tt sÃ¥ fort förut. Jag trodde knappt mina ögon när jag tittade pÃ¥ klockan. Innan vi skiljdes Ã¥t tog vi den länge efterlängtade â€här-är-jag-tillsammans-med-en-kändis-bildenâ€. Rajat blev väldigt nöjd med den.
Babben skulle göra nÃ¥gra ärenden pÃ¥ stan sÃ¥ vi sa hej dÃ¥ till henne och sÃ¥ gick vi ocksÃ¥ och shoppade. Eller i alla fall tittade pÃ¥ grejer. Funderade lite pÃ¥ julklappar och sÃ¥. Rajat pÃ¥stod att han hade blivit â€speedadâ€. Jag köpte ett par skor och en ny oskriven dagbok. Jag behövde bÃ¥da. Sedan var det dags att ta tÃ¥get hem igen. Tack Babben och Rajat för en fantastisk fredag!


På vägen hem stannade tåget i Svedum. Stinsen syntes dock inte till.
Dagens citat: Oj, spillkråka!